Det börjar äntligen bli vår gott folk! Solen tittar fram, det blir mjukare i marken och det går att rida på ridbanan igen. Det är visserligen lite kallt vissa dagar och det blir fortfarande nån minus på natten, men det spelar ingen roll när man äntligen kan rida ute. Det känns verkligen att hästarna är glada över att slippa ridhuset varje dag också, inte bara på alla bocksprång. De bjuder mer, skrittar på ett helt annat sätt och känns bara gladare helt enkelt. Jag försöker ta varje chans jag kan att rida ute, det känns så befriande för både mig och hästarna.

När vi kommer ut nu fokuserar jag mycket på den stora utomhusgaloppen, drivet genom kortsidan och tempoväxlingar. Jag vill i den stora tävlingsgaloppen kunna minska tempot utan att förlora energin i galoppen. Jag vill även kunna öka galoppen utan att hästarna faller isär, blir långa och tappar ryggen. Därför gör jag mycket övergångar, tempoväxlingar och försöker jobba mycket med vikten på bakbenen. Jag tycker själv att man lätt hamnar med handbromsen i när hästarna ligger på lite och blir extra pigga utomhus i början. Man försöker lätt jobba tillbaka dem och hålla ihop dem när de ligger på. Det jag fokuserar på nu är att jobba i det lite pigga och försöka hitta arbetet med hästarna framåt. Det låter lite luddigt kanske, men när hästarna ligger på försöker jag forma dem till arbete för skänkeln framåt och enbart hålla ett stöd i tygeln istället för att bromsa. Blir de för pigga går jag in på en stor volt där jag kan forma dem runt inner skänkel till ytter tygel och då fånga upp yttersidan men behålla drivet ändå. För mig är detta viktigt arbete då du behöver kunna jobba hästarna delvis i den stora galoppen men även i det lite hetare tillståndet när du kommer till tävling. När utomhussäsongen börjar är det väldigt klassiskt att man rider i lite undertempo och gärna bromsar in extra steg. Detta för att hästarna naturligt driver på lite mer och banorna blir större/längre. Ute behöver du dock kunna rida och bibehålla den stora galoppen och fortfarande behålla kvalitet i galoppen så hästarna inte bara springer och tappar ryggen.

Jag tycker att båda hästarna känns fräscha och fina vilket är superkul! Vi jobbar på med våra svagheter och fortsätter stärka dem så de är redo när tävlingarna öppnar upp igen. Jag tycker att det var ett bra beslut att stänga tävlingarna tills vidare, hästarnas säkerhet och välmående måste alltid komma först. Jag har följt hur det har gått för hästarna i Valencia och jag kan inte ens föreställa mig vad de går igenom. Det ger en riktig tankeställare kring hur försiktig man faktiskt bör vara när det kommer till smittspridning. Vi kan själva ha munskydd, sprita händerna och hålla avstånd men hästarna kan inte det. De vet inte vad som försegår och vi är deras skydd. Det är vårt ansvar som ryttare och hästägare att se till hästarnas välmående och skydda dem från smittor som dessa. Förhoppningsvis kan man få ordning på detta snart så inte fler blir drabbade <3