Men mamma för i h*lvete

På tävlingsplatser hör jag nästan alltid denna mening eller något liknande. Arga och frustrerade ryttare som skäller och skriker på sina medhjälpare. Ibland är det svordomar, ibland är det ord om hur inkompetent personen är eller vrål om hur personen kan fara till hemska platser. Många gånger yttras dessa saker i kombination. Jag ser hur personen som blir skriken på i många fall desperat springer efter. Vill hjälpa till. Vill släta över och ber om ursäkt till andra runt omkring. Oftast är detta föräldrar till barn och ungdomar men även till personer som jag skulle anse räknas som vuxna. 

När jag ser detta beteende blir jag fruktansvärt förbannad, frustrerad och faktiskt ledsen. När det är barn till föräldrar som beter sig på detta sätt undrar jag om de verkligen förstår hur mycket deras föräldrar gör för dem. Inte bara att de är där och hjälper till att sadla och höja hinder på framhoppningen, men tid, pengar och engagemang. Jag kan nästan lova att de allra flesta av dessa barnen hade inte kunnat vara på tävlingsplatsen utan att föräldrarna körde dem dit, betalade för starten och hästen de sitter på. De avsätter en hel dag från sin helg för att hjälpa sitt barn på alla sätt de bara kan och med glädje. Förtjänar de då inte lite respekt och tacksamhet? Ett enkelt ”Tack för skjutsen” eller ”Tack för hjälpen idag” när man kommer hem räcker som ett litet bevis av uppskattning. 

Att tävla ska vara roligt, för alla. Jag förstår att i stundens hätta med en massa nerver att ett hårt svar kan yttras. Det händer och det är fine. Det viktiga är då att man kan ta ansvar för vad man har sagt och kan ber om ursäkt efteråt. För att slippa konflikter och bråk vid tävling som uppstår på grund av bla nerver finns det en väldigt enkel lösning. Gör en plan för allt och prata om hur ni vill ha det. För att du som ryttare ska kunna fokusera på tävling vill du få vara ifred innan start eller vill du ha någon vid din sida hela tiden som kan hjälpa dig? När du kommer ut från banan vill du gå igenom rundan, vill du trava av och fixa allt innan ni diskuterar hur det har gått? Om det har gått dåligt behöver du då peppande ord, bli lämnad ifred eller en genomgång av vad som var bra respektive mindre bra under banan? Att veta hur ni ska göra i dessa situationer kommer underlätta för både ryttare och medhjälpare. 

Oavsett vad dock så är ett illa beteende mot de som är där för att hjälpa dig aldrig okej. Ta hand om människorna omkring dig och visa din uppskattning. Ta ett djupt andetag och samla dig själv. Tänk på hur du själv skulle vilja bli behandlad och gör en ärlig granskning kring hur du beter dig mot människorna i din närvaro som försöker hjälpa dig. Som jag skrev tidigare, att rida och tävla ska vara kul för alla

Min fina mamma som alltid är med på tävling och hjälper mig. Jag är extremt tacksam för dig och allt du gör <3

Detsamma gäller för hästen du tävlar med. Jag ser många frustrerade ryck i munnar, sparkar med sporrar i sidorna och höjda röster mot våra fyrbenta vänner. Grejen är den att de förstår inte varför du är ledsen och upprörd, men de känner det direkt. Du behöver inte rycka tag eller sparka på din häst för att den ska veta att du är ledsen eller arg. De känner det på ditt kroppsspråk, din ridning och tonen i din röst. Hästar är extremt känsliga djur som dock inte vet varför du är upprörd. Att bestraffa dem då kommer inte ge något mer än att de blir oroliga och nervösa. Låt aldrig din ilska, frustration eller din besvikelse gå ut över din häst. Att rida och tävla ska vara kul för alla. 

Så ta ett djupt andetag, räkna till 100 om det krävs men var alltid tacksam för de runtomkring dig. Utan dem eller din häst hade det faktiskt inte varit möjligt för dig att göra det du tycker är roligast. 

Ha en fortsatt fin dag och säg ett extra tack till de runt omkring dig! 

/N